BLOGG A

Artikel 1:

”Misstänkte SR-bedragaren: Vet inte vad jag anklagas för”

Publicerad 2011-09-13 Resume.se

http://www.resume.se/nyheter/2011/09/13/lamnar-sr/index.xml

Denna nyhetsartikel handlar om en medarbetare på Sveriges Radio (SR) som har fått sparken efter att det i en internkontroll framkommit att han har förskingrat företagets pengar.

Nyheten spred sig som en löpeld genom korridorerna på det företag där jag jobbar. Det är klart att det intresserar mina kollegor lite extra eftersom även vi är anställda inom Public Service (PS). 

Att folk förskingrar pengar på det företag där de är anställda hör inte till ovanligheten, men det betyder inte att det hamnar i flertal tidningar, så varför ansågs denna nyhet vara extra intressant?

Om man tittar på Henk Prakkes grafiska modell som bygger på de tre aspekterna: tidsmässigt, kulturellt och rumsligt avstånd, så ser man att denna nyhet hannar nära origo, i denna modell kallad  ”Händelse”, dvs. det är en nyhet. Tidsmässigt så var flertal webbversioner av tidningar på och skrev om nyheten i samma ögonblick som SR skickade ut sin pressrelease. Nyheten känns i detta fall extra färsk då den misstänkte bedragaren hävdar att han inte vet vad han anklagas för. Det framstår alltså som att tidningarna nåtts av informationen innan den anklagade själv fått den. 

När det gäller det kulturella avståndet, så är företaget ett PS-bolag som finansieras av licensbetalarnas pengar, indirekt är det hela svenska folket som blivit bedragna. Att den misstänkte dessutom är känd bland en hel del svenskar ökar engagemanget ytterligare. Och jag kan även fastslå att det rumsliga avståndet är nära med tanke på att det skett i Sverige och att vi alla omges av radioapparater som sänder SR:s kanaler.

I Björn Hägers bok "Reporter - En grundbok i journalistik"finns en något mer definierad lista över de viktigaste faktorerna för nyhetsvärdering: Vikt, Icke-normal, Närhet, Konflikt, Elitpersoner, Lättbegripligt samt Nytt.  Utöver ovan resonemang, som redan avhandlat orden nytt och närhet kan man se att artikeln även kan kopplas till faktorn icke-normalt. SR arbetar hårt för att marknadsföra sig med ordet trygghet. Lyssnaren ska kunna lita på allt som sägs i deras radioprogram. Att en välkänd medarbetare på kanalen visar sig vara en bedragare är definitivt inte något som är väntat. 

Det kan även sägas vara en konflikt, då denna medarbetare som folket skall känna tillit till agerar tvärtemot det som SR står för. En konflikt uppstår även i artikeln då företaget har skickat ut en pressrelease med information som den utpekade inte säger sig veta något om. Hos läsaren skapar det ett intresse att få reda på vem som har rätt och att få klarhet i exakt vad som har hänt. Nyheten kan anses vara  av vikt då PS-bolagen ska granskas. Men i detta fall har nog de övriga faktorer större inverkan på att just den här händelsen fick helsidor i flertal tidningar, det är trots allt en individ och inte bolaget i sig det handlar om.

De flesta känner nog inte till denna SR-personlighet, men bara det faktum att han arbetar för SR, som på sätt och vis är svenska folkets eget företag, räcker för att han skall räknas som en elitperson. Strax efter att tidningarna publicerade sina artiklar om händelsen på nätet, satte spekulationerna om vem det kunde vara igång på  forumet Flashback. Metro publicerade ett pixlat fotografi och det dröjde inte länge förrän någon letat fram originalfotografiet och kunde avslöja vem medarbetaren var. Diskussionen och sökandet efter den misstänkte hade inte engagerat lika många personer om det hade handlat om att en anställd på företaget Hemglass hade förskingrat pengar. 

Denna händelse är även enkel att ta till sig, dvs. lättbegriplig, ett brott har begåtts och den skyldige har åkt fast. Artikelförfattaren behöver egentligen inte göra någon speciell vinkel för att fånga läsaren. Men i det här fallet har man valt att lyfta fram det faktum att medarbetaren säger att han inte vet vad han anklagas för. 

Så utifrån Hägers lista och Prakkes grafisk modell, kan detta betraktas som en nyhet. Så det är inte konstigt att det snabbt blev en ”snackis” i korridorerna på mitt jobb.

Artikel 2:

”Fyra unga män i terroranhållande”

Publicerad 12 september 2011, uppdaterad 14 september 2011 i Svenska Dagbladets webbversion:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fyra-unga-man-i-terroranhallande_6461134.svd

I artikeln står det att läsa att fyra unga män anhållits misstänkta för förberedelse till terrorbrott och att ett stort område kring konsthallen Röde Sten i Göteborg spärrats av. Att detta hände natten mellan 11 september och 12 september, måste ha passat de svenska tidningarna väldigt bra. Enligt Bengt Johanssons studie "Vid nyhetsdesken"  kan faktorn att en nyhet passar in i de satsningar som en redaktion redan har planerat att göra höja nyhetsvärdet.  Kring dessa dagar var tidningarna redan fyllda med information om "11 september" och terrordåd. Denna händelse blev ytterligare en komponent att fylla på med och nyheten var dessutom färsk. Det kunde inte ha kommit lägligare.

I boken ”Nyhetsjournalistik – Tio gyllene regler” av Erik Fichtelius presenteras precis som i Hägers bok en lista med utgångspunkter för att värdera en nyhet. På hans lista finns orden: Färsk, Okänd, Nära, Ovanlig, Kvarstående missförhållande, Personlig, Spännande, Egen och Viktig med.

Jag har redan bockat av ordet färsk i mitt resonemang ovan. Denna nyhet kan definitivt definieras med ordet okänd, då detta var en händelse ingen kunde förutse. Trots att det förekommer planering samt utförande av terrordåd i Sverige så kan detta betraktas som en händelse utöver det vanliga, dvs. ovanlig. Läser vi tidningar och ser på nyheterna på tv så noterar vi snabbt att det händer oftare i andra delar av världen, men det är först när det händer i Sverige som det känns riktigt nära. Tidigare har vi kunnat vifta bort oron genom att säga ”Det händer inte här”, men nu handlar det helt plötsligt om "oss". 

Fichtelius väljer inte ordet elitperson som Häger, han använder ordet personlig istället. Han förnekar inte att vi är benägna att tycka att det är lite mer intressant när det handlar om kända personer, men han vill genom ordvalet markera att det viktiga är att det blir personifierat. Han skriver att ”det gäller att upptäcka de nya personerna också.”  I denna artikel har man dock gått på Hägers linje och inte intervjuat någon av personerna på plats för händelsen. Istället har man intervjuat konstnären Lars Vilks och frågat om han tror att angreppet var riktat mot honom. Han svarar dock att han inte hade planerat att besöka konsthallen och att han befann sig i Stockholm vid tidpunkten för händelse. Polisen har inte heller informerat honom om någon förstärkt hotbild. Trots hans svar , som pekar på att han inte hade något med händelsen att göra, så väljer artikelförfattaren att behålla hans uttalande. 

Hos läsaren skapar detta ett frågetecken, var det så att Lars Vilks var måltavlan? Detta kan snabbt förvandlas till en ”snackis”, dvs. det Fichtelius kallar för spännande, något som är lätt att återberätta och att prata om. Kan man hävda att denna nyhet är egen? Det handlar inte om att en enskild journalist själv har letat upp något nytt, detta har alla tidningar skrivit om. Men däremot har artikelförfattaren, genom att skriva in Lars Vilks, tillfört en egen vinkel på artikeln och det gör den till något eget. 

Fichtelius sista punkt är viktigt. Är denna artikel viktig? Jag tycker inte att det råder något tvivel om att detta är viktigt för allmänheten att veta. Hade inte denna händelse hänt, så hade knappast någon mer än tidningarna i Göteborg ägnat konsthallen en helsida denna dag. Från att vara en lokal nyhet så blev det en nyhet som berör hela Sverige. Så sammanfattningsvis vill jag påstå att även denna händelse kan värderas som en nyhet.