BLOGGUPPGIFT B: ETIK I MEDIERNA

DEL 1:

I de pressetiska reglerna fastställda av Publicistklubben, Journalistförbundet och mediaföretagen står det att läsa:

15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges

Om allmänintresse skulle handla om vad allmänheten d.v.s. folket är intresserade av så skulle namn och bild publiceras oftare. Webbsidor såsom Flashback och andra sidor där man hänger ut personer med namn strax efter en händelse, visar att intresset från allmänheten är stort.

Men i det här sammanhanget handlar allmänintresse om att det måste grunda sig i något slags samhälleligt informationsbehov. (Häger, 2009 s. 269-270) Ta t ex en politiker som förskingrat pengar, det är av vikt att väljarna får reda på vem den förtroende valda är, eftersom det just handlar om ett förtroende. Men hur är det med brottslingar som kan vara farliga för allmänheten? Här handlar det inte bara om nyfikenhet utan också om en upplysning som man vill ha för att känna sig tryggare.

Det är den ansvarige utgivaren som avgör om man ska namnge en misstänkt brottsling eller inte. Han eller hon kan ta ställning till om bevisningen som framkommit är tillräckligt stark för att man kan räkna med att den misstänkte kommer att bli fälld eller om bevisningen är för svag. Men en ansvarig utgivare är inte domare och har ingen rätt att avgöra vem som är skyldig och vem som inte är det. Det finns fall där allt pekar på att en person varit skyldig men senare friats.

14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

Björn Häger skriver i sin bok Reportern att media under början av 2000-talet blivit mer benägna att publicerar namn på t ex grova brottslingar. (2009 s. 275) Trots det så tycker medieprofessor Stig Hadenius att ännu mer brottslingar ska namnges och han ifrågasätter att medierna i Sverige följer regeln om namngivning för hårt. Han menar att detta skyddar brottslingarna mer än allmänheten och att vi borde fundera på vad konsekvenserna blir om vi väljer att inte namnge misstänkta brottslingar.

Hadenius menar att en tidigare namnpublicering av Englas mördare Anders Eklund hade kunnat förhindra mordet. Att Eklund av rädsla att hamna i tidningarna skulle ha avstått från att mörda tror jag inte är särskilt troligt. Det är trots allt så att tidningar idag ibland väljer att avslöja misstänkta brottslingar och det hindrade honom inte. Författaren Börge Hellström uttalar sig om Hadenius debattartikel och säger att effekten snarare skulle bli tvärtom. Däremot kan jag tro att kanske någon som hade läst om Eklund i tidningarna förstått att de satt inne med information som skulle kunnat hjälpa polisen att binda Eklund till tidigare mord. Att Englas mamma inte låtit sin dotter cykla själv den korta sträckan för att hon läst om Eklund är inte särskilt troligt. Vi läser dagligen i tidningar om förbrytare och visst är vi försiktiga, men vi låter trots allt våra barn vara ute själva. I somras blev en flicka våldtagen i närheten av min bostad, men jag fortsatte att leva mitt liv som vanligt och gick hem från bussen själv, trots att våldtäktsmannen fortfarande var på fri fot. Kanske var jag lite mer försiktig, men jag hade inte stannat hemma för att jag hade fått ett namn på honom.

Det är inte konstigt att allmänheten av både nyfikenhet och av rädsla vill veta vilka omkring dem som kan vara farliga. Om det bor en pedofil i närheten av mina barns dagis så vill jag gärna få den informationen, konstigare än så är det inte. Vi vill skydda oss och våra nära. Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén säger till Svenska Dagbladet att hon tänker på de misstänkta brottslingarnas anhöriga som också kan råka illa ut. Så frågan är svår, vem ska man skydda? Börge Hellström menar att avslöjandet av en brottslings identitet kan leda till att folk tar lagen i egna händer och söker upp personen. Enligt svensk lag så har man sonat sitt brott när man har suttit av sitt straff. En eventuell namngivning kan leda till att personen för all framtid behandlas som dömd av allmänheten, vilket kan få stora konsekvenser när han eller hon försöker ta sig tillbaka till vardagen.

Det är alltså av största vikt att tänka in vilka andra personer som kan bli drabbade innan man publicerar ett namn. Är informationen tillräckligt relevant så kanske det trots allt kan vara värt det.

Beskrivande text som utesluter vad förövaren heter kan också peka ut en person

16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.

Om man nu väljer att inte namnge en misstänkt brottsling, kan problemet istället bli att fler personer framstår som misstänkta. I en rubrik som "Landshövding misstänks förskingra pengar" så pekas 21 personer ut. Vore det inte bäst för de övriga 20 personerna och deras anhöriga om den det verkligen handlar om namnges?

I fallet med den 38-årige medieprofil som anhölls misstänkt för att ha skjutit två personer, en 40-årig greve och dennes sambo i Gamla stan 2009, använde Expressen och flertal andra tidningar en så detaljerad beskrivning att personer i mannens bekantskapskrets snabbt kunde lista ut vem han var. Han beskrivs i Expressen som en 38-årig medieprofil och småbarnsfar. De skriver att han är en av mediebranschens tyngsta profiler och man avslöjar att han deltagit i ett tv-program om mediebranschen. Med hjälp av lite sökande på nätet så kan vem som helst få fram hans namn. Det visade sig dock att han var helt oskyldig, trots att bevisningen tycktes vara så säker då sambon till den 40-åriga greven faktiskt pekat ut honom. För 38-åringen blev det en katastrof då ryktet gick snabbt och folk vände honom och hans familj ryggen i tron att han var skyldig.

Publicerar tidningen felaktiga uppgifter, så finns det en lösning på det i de pressetiska reglerna

5. Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna. Observera att ett genmäle inte alltid kräver en redaktionell kommentar.

6. Publicera utan dröjsmål Pressens Opinionsnämnds klandrande uttalanden i fall som rör den egna tidningen.

Men det är en klen tröst för den som blivit oskyldigt utpekad. Det är inte säkert att alla som läst artikeln läser rättelsen. Och ibland publicerar man på framsidan av tidningen och på löpsedeln och når därmed läser som inte läser själva tidningen. En rättelse inne i tidningen någon dag senare når inte dessa läsare.

Hur mycket kan och bör man ta med i sin beskrivning. Det är inte heller lätt att avgöra och som journalist har man ett ansvar att bara delge det som verkligen är relevant och försöka att formulera sin text så att det inte går att identifiera personen det handlar om. Vad som är rätt och fel är svårt att säga och återigen så måste man titta på det i varje enskilt fall. Det framkommer också att det är viktigt att fortsätta att diskutera och forska kring dessa frågor, speciellt då internet växer och fler väljer att ta del av nyheter på nätet.

BLOGGINLÄGG B DEL 2:

I radioprogrammet Medierna (2009 -01-31) i P1 är huvudämnet de svåra publicistiska överväganden som skapades av mordet på en 26-årig homosexuell man.

Jag har ombetts att fundera på hur jag själv om jag var ansvarig utgivare skulle ha hanterat frågan. Tittar jag i pressetiska reglerna så står det:

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Här gäller det alltså att avgöra om informationen kring de misstänktas religiösa och etniska tillhörighet är relevant. Till att börja med så kan den typen av information göra att en identifiering av de misstänkta blir möjlig, så det gäller att avgöra hur detaljerad beskrivningen kan vara. I radioprogrammet Medierna framkommer att det finns webbsidor på nätet som avslöjar dessa fakta och som även hänvisar till den ena misstänkta personens blogg. Någon av webbsidorna som skriver om de misstänkta pojkarna har som mål att belysa brott utförda av personer med utländsk härkomst. Det misstänks även att mordet är ett så kallat hatbrott baserat på de unga männens trosuppfattningar.

Jag tror att det kan vara bra att i just detta fall skriva om de misstänktas religiösa tillhörighet, eftersom debatten redan är igång och informationen är ute på nätet. Men det är viktigt att inte bara nämna det i förbifarten utan att sätta in det i ett större sammanhang och presentera en helhetsbild. Beskriva vad deras tro innebär och inte bara måla upp den som något negativt som stärker det som skrivs på webben. Visserligen kan det vara så att det inte handlar om ett hatbrott, men jag anser att det är tidningsredaktionen uppgift att hålla koll på vad som skrivs på nätet och våga diskutera det, även det som man inte håller med om och även om man inte har täckning för att det faktiskt är frågan om ett hatbrott. Det går inte att blunda för det som folk skriver och pratar om, det måste diskuteras. Att vara tyst kan ibland förvärra situationen och läsarna har rätt att ta del av det som har hänt. Det gäller bara att vara tydlig med att man inte vet om det har någon relevans att de tillhör någon speciell tro, men att det finns personer som misstänker att det är så. Kanske kan någon som tillhör deras församling få möjlighet att uttala sig i frågan.

Det är inte lätt att avgöra hur mycket man ska avslöja och vad som är relevant att berätta. Jag känner mig kluven och har inget rakt svar att ge. Jag tror att det är extremt viktigt att man fortsätter att göra en bedömning från fall till fall och att man visar hänsyn.

Kristina Bennet Westre

Referenser:
Häger Björn, Reportern, 2009
Medierna i P1: http://www.sr.se/sida/LaddaNer.aspx?ProgramID=2795, 2009-01-31.
Julander Oscar, Känd medieprofil anhållen misstänkt för mord: http://www.expressen.se/nyheter/1.1542210/kand-medieprofil-anhallen-misstankt-for-mordforsok , 2009-04-22.
Hadenius Stig, Att inte publicera namn kan underlätta mord: http://www.dn.se/debatt/att-inte-publicera-namn-kan-underlatta-mord, 2008-04-15.
Olson Tobias, Pressforskare: Medierna borde publicera namn oftare: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/pressforskare-medierna-borde-publicera-namn-oftare_1134415.svd , 15 april 2008.Olsson R Anders, Yttrandefrihet & tryckfrihet, Spanien 2011.

Pressetiska regler: http://www.po.se/regler