BLOGG D - ELEMENTS OF JOURNALISM

Det förekommer en hel del diskussioner om att sociala medier skulle vara sämre än traditionell media. Flertal etablerade journalister har gjort uttalanden som jag tror att de kommer skämmas över en aning i framtiden. Men det blir ofta så när det kommer något nytt. Jag anser att det finns plats och en funktion för alla plattformar och kombinerar man dem tror jag att det blir som bäst. Människor har i alla tider varit intresserade av att ta del av nyheter och hur dessa nyheter har spridit sig har ständigt varit under utveckling. Nätet har skapat möjligheter för människor som vill vara journalister att följa de nio riktlinjerna nedan, trots att de lever i länder där det faktiskt egentligen inte är möjligt.

På omslaget till boken ”The Elements of journalism” av Bill Kovach och Tom Rosenstiel står det att läsa:

What Newspeople Should Know and the Public Should Expect

Denna information har de sammanfattat i nio korta punkter som i senare utgåvor skulle bli tio.

1. Journalism's first obligation is to the truth.

2. Its first loyalty is to citizens.

3. Its essence is a discipline of verification.

4. Its practitioners must maintain an independence from those they cover.

5. It must serve as an independent monitor of power.

6. It must provide a forum for public criticism and compromise.

7. It must strive to make the significant interesting and relevant.

8. It must keep the news comprehensive and proportional.

9. Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience.

10. Citizen, too, have rights and responsibilities when it comes to the news.

Ska du kalla dig för journalist gör du bäst i att följa dessa punkter och arbetar du inom traditionell media så har du även en ansvarig utgivare som ska säkerhetsställa att du följer de nio översta punkterna. Men är det så enkelt? Låt oss säga att det är en journalist som har skrivit en nyhetsartikel, en redaktör och en ansvarig utgivare som står bakom och en etablerad tidning som har publicerat. Kan vi som läsare känna oss säkra på att det är oberoende sanning vi läser? I Sverige har vi en typ av tidning som kallas för ”Skvallertidning”. Reportagen är skrivna av utbildade journalister och tidningen har redaktör och ansvarig utgivare. Trots det så vet läsaren att de nyheter som tidningen publiceras är just skvaller och inte behöver ha någon högre sanningshalt. Vi har också lärt oss att en del nyhetstidningar är mer trovärdiga än andra och vi vet att det händer att även de mest pålitliga tidningar publicerar felaktigheter och vinklat material. Med andra ord är vi vaksamma och selektiva när vi läser. Så varför skulle vi inte vara det när det gäller sociala medier?I “The Elements of Journalism” står det:

News, in other words, should not only engage us but also challenge us and make us think.

Nyheterna ska alltså utmana oss och få oss att tänka. På det sättet är de sociala medierna perfekta, för här kan det bli diskussion. De som har läst nyheterna kan diskutera, kritisera, ifrågasätta, dela med sig och tänka. Den möjligheten har du inte på samma sätt i tryckt media eller i etersänt material. De traditionella medierna har insett att dessa möjligheter är någon som publiken önskar. Därför kan man allt oftare höra att tv-hallåan säga:

– Efter programmet har ni möjlighet att gå in på vår hemsida och chatta med programledarna.

I webversioner av tidningar kan man ofta skriva kommentarer på nyhetsartiklar och det är många som tar den möjligheten. Men att vi ska tänka innebär också att vi just ska vara källkritiska och fundera på om informationen verkligen stämmer. Jag tror att de sociala medierna har fått oss att bli ännu mer källkritiska, att ifrågasätta, kolla med fler källor och vara ordentligt uppmärksammade. Att punkt tio i ”The Elements of Journalisms” lista tillkom senare, när sociala medier blivit en del av vår vardag, är inte konstigt.

Tidigare tror jag att vi i Sverige tog för givet att de nyheter vi läste var skrivna av journalister som följde de nio punkterna ovan. Ett härligt exempel på denna tidigare tilliten för svensk media är när stora delar av svenska folket blev lurade att de skulle få färg-tv om de trädde en nylonstrumpa över tv-skärmen. Detta publicerades den 1 april, men det var få som förstod att det var ett aprilskämt. Jag tror inte att lika många skulle gå på detta skämt idag.
För att göra det lite mer komplicerad kan man också fundera på själva journalistrollen. Vad händer om en utbildad journalist skriver om samma nyhetshändelse på exempelvis en blogg som en outbildad icke-journalist skriver om i traditionell media? Kan vi genom den informationen fastslå att den som skriver i traditionell media följt de nio reglerna bättre än den som skrivit på en blogg eller tvärtom? Finns inget givet svar på den frågan, det är självklart olika från fall till fall.

I ”The Elements of Journalism” kan vi läsa om journalister och media som är sponsrade på olika sätt. Det innebär självklart att nyheterna anpassas efter sponsorerna och därmed har journalisten inte alls samma förutsättningar att som en oberoende privat bloggare bevaka en nyhet. Och kan man verkligen följa sitt samvete om man måste göra sponsorerna nöjda och kanske blunda för viktig information som allmänheten borde ha fått ta del av. Vem är man då lojal mot?

Återigen så har alla ett eget ansvar att tänkta. Och det är just därför den tioende punkten har blivit minst lika viktig som de övriga nio. Vi serveras ett enormt smörgåsbord av nyheter från alla håll och kanter och det ligger på vårt eget ansvar att vara uppmärksamma och välja ut de delar som är bra. Som jag skrivit i tidigare inlägg, vi kan faktiskt aldrig någonsin släppa ner den källkritiska garden, men med rätt glasögon på näsan så kan vi njuta av möjligheten att låta alla ha möjligheten att göra sin röst hörd och sanningen kan faktiskt se lite olika ut beroende på vems vinkel man väljer att betrakta den från. Det är otroligt spännande!

Kristina Bennet Westre